Pluggade lite SO nu i eftermiddags och gick sedan en timmes promenad i skogen nu vid åtta-tiden. Det kändes bra att komma hem med stelfrusna fingrar och tvätta ansiktet varmt för att sedan gå och lägga sig.

Kom på nyss, nu när jag ligger här i min säng, att jag älskar känslan av utmaning. Det är så otroligt skönt att känna att hjärnan går på högvarv och speciellt att tävla mot andra, för då går det bara inte att ge upp. Man måste vara bäst! Det är lycka att tvinga sig själv att plugga, att till och med jobba extra med något frivilligt för att sedan njuta av berömmet när man klarat det. Det fungerar väl som ett sorts bekräftelsetänk tror jag, och bekräftelse älskar alla :ppppp
Nej men fullt seriöst, det är skönt på något sätt. Det känns jobbigt i början och sedan förändras känslan under arbetets gång, som en emotionell berg-och-dalbana som i slutändan ändå är värt det. JAG VILL KÄNNA ATT DET ÄR OMÖJLIGT.

Förresten: Jag undrar vad jag kommer att sluta som. Var jag kommer att bo när jag är vuxen och vad jag kommer att jobba som och sånt. Det känns lite läskigt att tänka så, jag tror faktiskt att jag tänker för mycket på det. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det, och varje gång jag står inför ett beslut tänker jag vad det kommer leda till i framtiden. Ibland börjar tankarna helt oprovocerat. Det kanske går åt helvete för mig i framtiden liksom, man vet ju aldrig. Jag hoppas i alla fall att jag har det bättre än alla som jag ogillar på min skola såklart ;) Einstein har något citat som handlar om att man ska leva i nuet, jag kanske borde följa det.. Einstein var ju smart, hans råd borde ju fungera.

Godnatt

Okejokejokej, jag har precis som alla andra i min årskurs engelska-np imorgon. Det känns lätt, eftersom engelska inte är ett ämne man behöver plugga till. Nästa tisdag är det dock nationella i SO :///// vilket jag verkligen behöver plugga till... Samhällsämnen är inte min starka sida. Inte så att jag är dålig på det, jag är bara inte bra ;) Hehe. Tur att jag sökte natur på gymnasiet och får syssla med de ämnen jag faktiskt tycker om lite mer.. Även om jag kommer behöva dras med en del SO trots allt. Jag ska faktiskt sätta mig och plugga till SO:n redan ikväll, trots att den är nästa tisdag, för jag vill hålla uppe en "streak" på mina nationellaprov. Det låter patetiskt men aja, det är i alla fall bra för mig antar jag. Tänkte satsa på A i alla ämnen nu på proven, hittills har jag bara fått A, så det går ju i rätt riktning om man säger så.

Moving on, jag blir så irriterad. Det är nämligen såhär: det har pågått ett bråk mellan cirka fem-sju personer på min skola den senaste månaden. Kanske längre? Hursomhelst, ganska länge i alla fall. Och precis när bråket börjat lägga sig en del och allting är lugnt, dramat är över, så lägger sig en lärare på vår skola i. Han haffar huvudpersonerna i korridoren och vill prata med dem, leva upp till sin tuffa lärarroll och lösa bråket. Så nu är bråket igång igen. Detta gör mig irriterad, jag tycker faktiskt att de flesta bråken löser sig själva bäst utan en lärare. När en lärare ska lägga sig i och hjälpa till blir det så lätt överdramatiserat och endast en mycket större grej än vad det hade varit annars. Jag tycker inte om det. Tonåringar, på högstadie och gymnasie, tror jag kan lösa sina egna problem. Även om de som bråket handlar om är 15-16 år så tror jag de kan lösa bråket minst lika bra själva. Jag förstår inte hur en vuxen kan hjälpa till med det, i alla fall inte ett vanligt bråk.
På tal om bråk så har det blivit ännu mer bråk. Det börjar kännas lite som att alla vi elever som gått med varandra i skolan i så lång tid börjar få nog av varandra. Vi går varandra på nerverna och det händer aldrig något nytt i korridorerna. Det ska bli skönt att börja på en skola i stan och träffa massa nya människor, jag längtar ifrån!!!!

By the way jag tror jag skriver det där inlägget om tjejer i min ålder nu ikväll! Men jag kommer inte riktigt ihåg vad jag syftade på i förra inlägget lol men jag har en hel del att säga ändå.



Nu ska jag gå och lyssna på Veronica Maggio/plugga SO-helvete