Pluggade lite SO nu i eftermiddags och gick sedan en timmes promenad i skogen nu vid åtta-tiden. Det kändes bra att komma hem med stelfrusna fingrar och tvätta ansiktet varmt för att sedan gå och lägga sig.

Kom på nyss, nu när jag ligger här i min säng, att jag älskar känslan av utmaning. Det är så otroligt skönt att känna att hjärnan går på högvarv och speciellt att tävla mot andra, för då går det bara inte att ge upp. Man måste vara bäst! Det är lycka att tvinga sig själv att plugga, att till och med jobba extra med något frivilligt för att sedan njuta av berömmet när man klarat det. Det fungerar väl som ett sorts bekräftelsetänk tror jag, och bekräftelse älskar alla :ppppp
Nej men fullt seriöst, det är skönt på något sätt. Det känns jobbigt i början och sedan förändras känslan under arbetets gång, som en emotionell berg-och-dalbana som i slutändan ändå är värt det. JAG VILL KÄNNA ATT DET ÄR OMÖJLIGT.

Förresten: Jag undrar vad jag kommer att sluta som. Var jag kommer att bo när jag är vuxen och vad jag kommer att jobba som och sånt. Det känns lite läskigt att tänka så, jag tror faktiskt att jag tänker för mycket på det. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det, och varje gång jag står inför ett beslut tänker jag vad det kommer leda till i framtiden. Ibland börjar tankarna helt oprovocerat. Det kanske går åt helvete för mig i framtiden liksom, man vet ju aldrig. Jag hoppas i alla fall att jag har det bättre än alla som jag ogillar på min skola såklart ;) Einstein har något citat som handlar om att man ska leva i nuet, jag kanske borde följa det.. Einstein var ju smart, hans råd borde ju fungera.

Godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har bara legat idag. Inte legat som i legat-legat alltså, utan jag har legat ner. Inte stått eller suttit; L E G A T Legat i sängen, legat i soffan. Degat å? degat å? degat å? degat å? degat å? degat å? degat. Känner mig ganska värdelös. Först...

Hela mitt liv har jag varit rädd att skriva. Att ta plats och öppna datorn och samla mina tankar och skriva. Men långsamt börjar jag ändra mitt sätt att se på det. På skrivandet. För kanske är det det enda jag har kvar när allt runtomkring sviker. Ka...

"känns som jag svamlar i mörker" jo, men lite så faktiskt.   Allt känns skit och jag är stressad. Ligger i min säng. Byxorna är uppknäppta och min näsa är täppt. Ingenting  känns det minsta bra. Stress, men varför? Jag vet inte, förihelvete!!!!...

Kände att jag vill faktiskt börja igen. Att skriva av sig här behövs faktiskt i vardagen, det känns som att det lättar min stress. Liksom, man får ordning på sina tankar om man skriver ut dem högt bara. Det är skönt. Idag har varit fett kul, va i...

Hej igen kompisar, det var ett tag sedan. Snart börjar skolan igen och jag är inte redo. Men man är väl aldrig redo ändå typ. Jag har mest varit med kompisar på lovet o så. Tänk att jag snart börjar gymnasiet. Det känns typ bra dock? Fast även nervö...