Jag går i nionde klass, och två i min årskurs har åkt in akut p.g.a självmordsförsök och ätstörning. Uppemot tio stycken flickor och pojkar i årskursen har skurit sig under högstadiet och somliga har druckit för att glömma psykisk smärta. Tre flickor går på mediciner för ångest och depression, några få har tappat hår av stress. Sömntabletter och Ritalin har använts i den mängd där de uppenbarligen inte handlar om att lösa de problem medicinen är förskriven åt längre.

Jag är en av de flickor som tar medicin för min psykiska ohälsa och jag är en av de flickor som någon gång skurit mig i högstadiet.
Det handlar inte om mobbing och jag vägrar att tro att det handlar om att vår generation är fylld ut av hypokondriker. Jag tror att det finns problem nu, som inte fanns då. Men för att förstå min tankebana måste vi gå djupare in på ämnet.

Tänk efter. Vad är problemen ungdomar har idag? Det handlar mestadels om ångest, depression, ätstörningar och tvångstankar. Det gör det lätt för oss, eftersom tre av dessa är oerhört nära släkt. Ångest, ätstörning, tvångstankar. Ja, tänk! De står så nära varandra är att tvångstankar och ångest en gång sågs vara samma sak! De är tvillingar och ätstörningen är deras syster.
De grundar sig alla tre på ångest, men har olika miljöer att frodas i. Ångesten att bli tjock eller inte ha kontroll, ångesten att något inte är som det borde och den starka längtan att räta till det och såklart, den generella ångesten är given.
Sen har vi depressioner. Hur hör den ihop då, Frances? Jo, då tror jag nämligen att vi behöver gå ännu ett steg djupare.

Vad beror depression på? Jo, det kan jag berätta för dig. Stress. Antingen drar stressen igång tankarna som orsakar depression, eller så är stressen direkt den faktor som ger en en känsla av likgiltighet. Om du ständigt utsetts för stress så kommer du att inse att du inte kan fly från den. Precis som depression, grundar sig även ångest på stress.

Då frågar man sig vad stressen vi utsetts för är för något, men är inte det självklart? Det handlar om sociala medier och det handlar om att bli ständigt fotat på snapchat. Hur ont det en gör att säga det så tror jag verkligen att det är så. Själv tycker jag sociala medier är det mest fantastiska som finns, att kunna ha kontakt med någon hela tiden är mirakulöst. Men jag måste erkänna att det sätter en press. En enorm press.

Tänk att du vaknar, måste kolla igenom instagram för om du inte likear och kommenterat rätt bilder kommer dina vänner inte få bekräftelse, du måste svara på snapchat och du måste se vad de andra lagt ut, du måste läsa igenom gruppchatter dina vänner har, du måste kolla Facebook, du måste läsa bloggar för att se vad som är inne. Om detta är varje dag, då blir det stressigt. Och du förstår säkert själv att detta inte är något som jag bara hittat på, detta är min morgonrutin som jag skrev ner. Nu har jag inte ens skrivit ner saker som att SVARA på alla sms, och LÄGGA UPP saker på instagram med jämna mellanrum själv.

Det blir en stress, och våra människohjärnor klarar kanske inte av den. Kanske är detta anledningen att psykisk ohälsa har blivit så aktuellt nu.




(Detta inlägget är baserat på vad jag själv tror och tycker och det är inte säkert att en legitimerad psykolog skulle hålla med, men å andra sidan utsetts en gammal psykolog inte av stress från sociala medier så som jag.)



KOMMENTERA DIN ÅSIKT! Jag tål kritik!

Denna veckan har jag varit sjuk och haft ont i halsen. Självklart började jag kolla i halsen med ficklampa och känna själv. Jag känner mig som en jobbig människa nu.
Varför tänker jag alltid på mig själv lol
Kanske är jag bara en självupptagen svensk snorunge hehe


Hur som helst: mina halsmandlar e svullna, de har vita fläckar. Vackre delen av halsen är även den knölig och vitfläckig. Lymfkörtlarna har svullnat och värker när jag rör på huvet. Halsfluss? Körtelfeber?? Inte vet jag

Där började min självupptagenhet igen, varsågoda.

Eftersom jag är dum så kommer jag såklart på saker jag tänkt på efter att jag postat ett inlägg, men hur löser vi det? Jo vi skriver ett till, naturligtvis.
I torsdags var det 4/20, wooohoooooo Weed (om du ej förstår kopplingen mellan Weed och 420, vänligen googla).
Men det var också 4/20/99 som skolmassakern i columbine inträffade. Eftersom jag är hemma sjuk så kollade jag på deras basement videos och övervakningsinspelningarna från Columbine High School. (Detta visar på hur tråkigt jag haft de senaste dagarna som sjuk) men jag hittade också intervjuer med Dylan Klebolds, en av gärningsmännen, mamma. Hon har föreläst på TED talks och allt, det var faktiskt intressant. Hur känns det att ha en son som skjut andra elever till döds? Och inte minst, hur betedde sig Dylan månaderna innan massakern. Väldigt intressant.
Tycker att alla ska kolla in det om man har tid.

( bild från övervakningskamera på Columbine High School )

Okej hej och välkomna tillbaka..? Åååhhhh, jag läser så mycket olika bloggar själv och jag blir så avundsjuk varje dag, för jag vill också skriva av mig! Så nu börjar jag igen och så får vi väl se hur det går. Det får bli en blogg (dagbok?) med text och få bilder, för jag har märkt att varje gång jag försöker mig på många och vackra bilder så tar det stopp. Det blir helt enkelt för mycket att lägga ner tid på att ta snygga bilder till en blogg.
Hursomhelst har jag ändå levt under den tiden jag inte skrivit här..jag har bland annat kommit in på naturlinjen på ett gymnasie i stan, jag oroar mig inte heller för att meriten ska höjas så mycket att jag inte platsar längre. Min merit var bra, helt enkelt. Hmm just nu har jag ont i halsen och mina halsmandlar vet jag inte ens.. Kanske kan jag skriva ett inlägg för sig själv om min otroligt spännande upplevelse med min hals de senaste dagarna. Det är lite spännande ändå alltså.
Nej men jag ser framemot att skriva lite här och se hur det går.