Direktlänk till inlägg 23 april 2017
Jag går i nionde klass, och två i min årskurs har åkt in akut p.g.a självmordsförsök och ätstörning. Uppemot tio stycken flickor och pojkar i årskursen har skurit sig under högstadiet och somliga har druckit för att glömma psykisk smärta. Tre flickor går på mediciner för ångest och depression, några få har tappat hår av stress. Sömntabletter och Ritalin har använts i den mängd där de uppenbarligen inte handlar om att lösa de problem medicinen är förskriven åt längre.
Jag är en av de flickor som tar medicin för min psykiska ohälsa och jag är en av de flickor som någon gång skurit mig i högstadiet.
Det handlar inte om mobbing och jag vägrar att tro att det handlar om att vår generation är fylld ut av hypokondriker. Jag tror att det finns problem nu, som inte fanns då. Men för att förstå min tankebana måste vi gå djupare in på ämnet.
Tänk efter. Vad är problemen ungdomar har idag? Det handlar mestadels om ångest, depression, ätstörningar och tvångstankar. Det gör det lätt för oss, eftersom tre av dessa är oerhört nära släkt. Ångest, ätstörning, tvångstankar. Ja, tänk! De står så nära varandra är att tvångstankar och ångest en gång sågs vara samma sak! De är tvillingar och ätstörningen är deras syster.
De grundar sig alla tre på ångest, men har olika miljöer att frodas i. Ångesten att bli tjock eller inte ha kontroll, ångesten att något inte är som det borde och den starka längtan att räta till det och såklart, den generella ångesten är given.
Sen har vi depressioner. Hur hör den ihop då, Frances? Jo, då tror jag nämligen att vi behöver gå ännu ett steg djupare.
Vad beror depression på? Jo, det kan jag berätta för dig. Stress. Antingen drar stressen igång tankarna som orsakar depression, eller så är stressen direkt den faktor som ger en en känsla av likgiltighet. Om du ständigt utsetts för stress så kommer du att inse att du inte kan fly från den. Precis som depression, grundar sig även ångest på stress.
Då frågar man sig vad stressen vi utsetts för är för något, men är inte det självklart? Det handlar om sociala medier och det handlar om att bli ständigt fotat på snapchat. Hur ont det en gör att säga det så tror jag verkligen att det är så. Själv tycker jag sociala medier är det mest fantastiska som finns, att kunna ha kontakt med någon hela tiden är mirakulöst. Men jag måste erkänna att det sätter en press. En enorm press.
Tänk att du vaknar, måste kolla igenom instagram för om du inte likear och kommenterat rätt bilder kommer dina vänner inte få bekräftelse, du måste svara på snapchat och du måste se vad de andra lagt ut, du måste läsa igenom gruppchatter dina vänner har, du måste kolla Facebook, du måste läsa bloggar för att se vad som är inne. Om detta är varje dag, då blir det stressigt. Och du förstår säkert själv att detta inte är något som jag bara hittat på, detta är min morgonrutin som jag skrev ner. Nu har jag inte ens skrivit ner saker som att SVARA på alla sms, och LÄGGA UPP saker på instagram med jämna mellanrum själv.
Det blir en stress, och våra människohjärnor klarar kanske inte av den. Kanske är detta anledningen att psykisk ohälsa har blivit så aktuellt nu.
(Detta inlägget är baserat på vad jag själv tror och tycker och det är inte säkert att en legitimerad psykolog skulle hålla med, men å andra sidan utsetts en gammal psykolog inte av stress från sociala medier så som jag.)
KOMMENTERA DIN ÅSIKT! Jag tål kritik!
Har bara legat idag. Inte legat som i legat-legat alltså, utan jag har legat ner. Inte stått eller suttit; L E G A T Legat i sängen, legat i soffan. Degat å? degat å? degat å? degat å? degat å? degat å? degat. Känner mig ganska värdelös. Först...
Hela mitt liv har jag varit rädd att skriva. Att ta plats och öppna datorn och samla mina tankar och skriva. Men långsamt börjar jag ändra mitt sätt att se på det. På skrivandet. För kanske är det det enda jag har kvar när allt runtomkring sviker. Ka...
"känns som jag svamlar i mörker" jo, men lite så faktiskt. Allt känns skit och jag är stressad. Ligger i min säng. Byxorna är uppknäppta och min näsa är täppt. Ingenting känns det minsta bra. Stress, men varför? Jag vet inte, förihelvete!!!!...
Hej igen kompisar, det var ett tag sedan. Snart börjar skolan igen och jag är inte redo. Men man är väl aldrig redo ändå typ. Jag har mest varit med kompisar på lovet o så. Tänk att jag snart börjar gymnasiet. Det känns typ bra dock? Fast även nervö...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|