Stefan Löfven gör fel igen

I fredags, 21 april, blev Saudiarabien inröstade i FN:s kvinnorättskommission, av minst fem EU-länder. Antagligen röstade Sverige ja, med tanke på jämställdhetsministerns kommentar gällande hur alla länder har rätt att delta i organisationens arbete.
I Saudiarabien får kvinnor inte köra bil, dricka alkohol, gå ut utan heltäckande kläder och måste ha en manlig förmyndare. Detta trots kvinnornas hårda motstånd och namninsamlingar.

Jag kan mycket väl förstå hur man kan resonera så att Saudiarabien ska få vara med och involverade i jämställdheten. Självklart finns det möjlighet att det bildas en uppfattning om resten av världen som kan vara positiv för Saudi, men detta är rent ut sagt förnedrande mot landets kvinnor. De kämpar dagligen för sina rättigheter, och nu ses deras förtryckare som kvalificerade för att främja jämställdhet världen över.

Ännu ett tecken på att det går utför för världen

Jag hatar allt och alla!!! Jag är så trött på alla människor jag möter VARJE DAG!!!!
Jag har pluggat hela kvällen, men hann aldrig med att plugga matte. Jag måste sätta SO-np..

Jag vill bara att tiden ska gå, för just nu går den så himla långsamt. Jag vill att tiden ska gå och att jag ska gå ut alla utbildningar jag kommer gå i mitt liv, jag vill att tiden ska gå så jag kan inse vad jag ska göra i framtiden och sedan göra något i det spåret. Jag vill komma tillbaka till klassåterträffen om 15 år och kunna säga att jag lyckats. Och vad som verkligen spelar roll: jag vill inte se de jag ogillar lyckas. Det e låter ont, men det är sant.

Attbropå ingenting: läste igår om kvinnan som blev mördad av sin man efter några månader i Sverige. Tydligen så hade hon tagit av sin slöja och därför hade han strypt henne. Det var aldrig helt tydligt i Aftonbladets artikel, men jag tolkade det i alla fall som att hon dog genom att han ströp henne. Jag vet inte vad jag tycker om Sverige längre. Själv bor jag i en liten förort och många av mina länder kommer från andra länder, så jag har ingenting emot människor utanför Sveriges gränser. Men när människor kommer hit och tar med sina egna regler och sin hederskultur, som faktiskt bryter helt mot våra regler, så är det inte okej. Detta var bara ett av alla de fall som faktiskt har inträffat de senaste åren.

.xx

Pluggade lite SO nu i eftermiddags och gick sedan en timmes promenad i skogen nu vid åtta-tiden. Det kändes bra att komma hem med stelfrusna fingrar och tvätta ansiktet varmt för att sedan gå och lägga sig.

Kom på nyss, nu när jag ligger här i min säng, att jag älskar känslan av utmaning. Det är så otroligt skönt att känna att hjärnan går på högvarv och speciellt att tävla mot andra, för då går det bara inte att ge upp. Man måste vara bäst! Det är lycka att tvinga sig själv att plugga, att till och med jobba extra med något frivilligt för att sedan njuta av berömmet när man klarat det. Det fungerar väl som ett sorts bekräftelsetänk tror jag, och bekräftelse älskar alla :ppppp
Nej men fullt seriöst, det är skönt på något sätt. Det känns jobbigt i början och sedan förändras känslan under arbetets gång, som en emotionell berg-och-dalbana som i slutändan ändå är värt det. JAG VILL KÄNNA ATT DET ÄR OMÖJLIGT.

Förresten: Jag undrar vad jag kommer att sluta som. Var jag kommer att bo när jag är vuxen och vad jag kommer att jobba som och sånt. Det känns lite läskigt att tänka så, jag tror faktiskt att jag tänker för mycket på det. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på det, och varje gång jag står inför ett beslut tänker jag vad det kommer leda till i framtiden. Ibland börjar tankarna helt oprovocerat. Det kanske går åt helvete för mig i framtiden liksom, man vet ju aldrig. Jag hoppas i alla fall att jag har det bättre än alla som jag ogillar på min skola såklart ;) Einstein har något citat som handlar om att man ska leva i nuet, jag kanske borde följa det.. Einstein var ju smart, hans råd borde ju fungera.

Godnatt

Okejokejokej, jag har precis som alla andra i min årskurs engelska-np imorgon. Det känns lätt, eftersom engelska inte är ett ämne man behöver plugga till. Nästa tisdag är det dock nationella i SO :///// vilket jag verkligen behöver plugga till... Samhällsämnen är inte min starka sida. Inte så att jag är dålig på det, jag är bara inte bra ;) Hehe. Tur att jag sökte natur på gymnasiet och får syssla med de ämnen jag faktiskt tycker om lite mer.. Även om jag kommer behöva dras med en del SO trots allt. Jag ska faktiskt sätta mig och plugga till SO:n redan ikväll, trots att den är nästa tisdag, för jag vill hålla uppe en "streak" på mina nationellaprov. Det låter patetiskt men aja, det är i alla fall bra för mig antar jag. Tänkte satsa på A i alla ämnen nu på proven, hittills har jag bara fått A, så det går ju i rätt riktning om man säger så.

Moving on, jag blir så irriterad. Det är nämligen såhär: det har pågått ett bråk mellan cirka fem-sju personer på min skola den senaste månaden. Kanske längre? Hursomhelst, ganska länge i alla fall. Och precis när bråket börjat lägga sig en del och allting är lugnt, dramat är över, så lägger sig en lärare på vår skola i. Han haffar huvudpersonerna i korridoren och vill prata med dem, leva upp till sin tuffa lärarroll och lösa bråket. Så nu är bråket igång igen. Detta gör mig irriterad, jag tycker faktiskt att de flesta bråken löser sig själva bäst utan en lärare. När en lärare ska lägga sig i och hjälpa till blir det så lätt överdramatiserat och endast en mycket större grej än vad det hade varit annars. Jag tycker inte om det. Tonåringar, på högstadie och gymnasie, tror jag kan lösa sina egna problem. Även om de som bråket handlar om är 15-16 år så tror jag de kan lösa bråket minst lika bra själva. Jag förstår inte hur en vuxen kan hjälpa till med det, i alla fall inte ett vanligt bråk.
På tal om bråk så har det blivit ännu mer bråk. Det börjar kännas lite som att alla vi elever som gått med varandra i skolan i så lång tid börjar få nog av varandra. Vi går varandra på nerverna och det händer aldrig något nytt i korridorerna. Det ska bli skönt att börja på en skola i stan och träffa massa nya människor, jag längtar ifrån!!!!

By the way jag tror jag skriver det där inlägget om tjejer i min ålder nu ikväll! Men jag kommer inte riktigt ihåg vad jag syftade på i förra inlägget lol men jag har en hel del att säga ändå.



Nu ska jag gå och lyssna på Veronica Maggio/plugga SO-helvete

Jag träffade precis en person jag ogillar. Det blev stelt och jobbigt stämning, uppenbarligen. Imorgon är det måndag. Jag hatar det och vill inte upp ur sängen. Jag har blivit latare än innan. Men jag tror jag ska köra hårt imorgon, försöka få klart allt jag ska göra och sedan plugga gymnasiematte. Just nu går jag i nian, som jag nämnt tidigare, och jag jobbar därför lite extra för att kunna tenta kurs 1c i matte redan nu i maj. Så det blir spännande för er, ni får vara med. Jag hoppas det blir A på tentan, men annars bryr jag mig inte heller så mycket. Lika bra att satsa på A när man ändå håller på. Jag funderar på att skriva ett inlägg som handlar lite om tjejer i min ålder..det skulle va kul att göra. Kanske gör det nu om nån dag eller så, det är ju jättekul om jag kan skriva av mig och dessutom få kommentarer från andra. Jo, det låter som en bra idé.

God natt

Jag går i nionde klass, och två i min årskurs har åkt in akut p.g.a självmordsförsök och ätstörning. Uppemot tio stycken flickor och pojkar i årskursen har skurit sig under högstadiet och somliga har druckit för att glömma psykisk smärta. Tre flickor går på mediciner för ångest och depression, några få har tappat hår av stress. Sömntabletter och Ritalin har använts i den mängd där de uppenbarligen inte handlar om att lösa de problem medicinen är förskriven åt längre.

Jag är en av de flickor som tar medicin för min psykiska ohälsa och jag är en av de flickor som någon gång skurit mig i högstadiet.
Det handlar inte om mobbing och jag vägrar att tro att det handlar om att vår generation är fylld ut av hypokondriker. Jag tror att det finns problem nu, som inte fanns då. Men för att förstå min tankebana måste vi gå djupare in på ämnet.

Tänk efter. Vad är problemen ungdomar har idag? Det handlar mestadels om ångest, depression, ätstörningar och tvångstankar. Det gör det lätt för oss, eftersom tre av dessa är oerhört nära släkt. Ångest, ätstörning, tvångstankar. Ja, tänk! De står så nära varandra är att tvångstankar och ångest en gång sågs vara samma sak! De är tvillingar och ätstörningen är deras syster.
De grundar sig alla tre på ångest, men har olika miljöer att frodas i. Ångesten att bli tjock eller inte ha kontroll, ångesten att något inte är som det borde och den starka längtan att räta till det och såklart, den generella ångesten är given.
Sen har vi depressioner. Hur hör den ihop då, Frances? Jo, då tror jag nämligen att vi behöver gå ännu ett steg djupare.

Vad beror depression på? Jo, det kan jag berätta för dig. Stress. Antingen drar stressen igång tankarna som orsakar depression, eller så är stressen direkt den faktor som ger en en känsla av likgiltighet. Om du ständigt utsetts för stress så kommer du att inse att du inte kan fly från den. Precis som depression, grundar sig även ångest på stress.

Då frågar man sig vad stressen vi utsetts för är för något, men är inte det självklart? Det handlar om sociala medier och det handlar om att bli ständigt fotat på snapchat. Hur ont det en gör att säga det så tror jag verkligen att det är så. Själv tycker jag sociala medier är det mest fantastiska som finns, att kunna ha kontakt med någon hela tiden är mirakulöst. Men jag måste erkänna att det sätter en press. En enorm press.

Tänk att du vaknar, måste kolla igenom instagram för om du inte likear och kommenterat rätt bilder kommer dina vänner inte få bekräftelse, du måste svara på snapchat och du måste se vad de andra lagt ut, du måste läsa igenom gruppchatter dina vänner har, du måste kolla Facebook, du måste läsa bloggar för att se vad som är inne. Om detta är varje dag, då blir det stressigt. Och du förstår säkert själv att detta inte är något som jag bara hittat på, detta är min morgonrutin som jag skrev ner. Nu har jag inte ens skrivit ner saker som att SVARA på alla sms, och LÄGGA UPP saker på instagram med jämna mellanrum själv.

Det blir en stress, och våra människohjärnor klarar kanske inte av den. Kanske är detta anledningen att psykisk ohälsa har blivit så aktuellt nu.




(Detta inlägget är baserat på vad jag själv tror och tycker och det är inte säkert att en legitimerad psykolog skulle hålla med, men å andra sidan utsetts en gammal psykolog inte av stress från sociala medier så som jag.)



KOMMENTERA DIN ÅSIKT! Jag tål kritik!